publicerad: 2021  
bedröva bedrövade bedrövat
be·dröv·ar
verb
bedrö´va
göra sorgsen
bedröva någon
det bedrövar mig att han aldrig hörde av sig
belagt sedan 1400–25 (Heliga Birgittas uppenbarelser); fornsvenska bedröva; av lågtyska bedröven med samma betydelse, till dröve (tyska trübe) 'grumlig; mulen'