publicerad: 2021  
biskop biskopen biskopar
biskop·en
substantiv
bis`kop
● person med ett högt kyrkligt ämbete som inne­bär över­inseende över ett betydande an­tal församlingar (ett stift)
biskopsval; biskopsämbete; ärkebiskop
en biskop är chef för ett stift; bara biskopar har rätt att viga präster
belagt sedan ca 1200 (i sammansättn. ärke-; (runsten, Norra Åsum, Skåne (Danmarks Runeindskrifter))) runform biskup, fornsvenska biskoper; av grek. epis´kopos 'spejare; uppsynings­man'