publicerad: 2021  
blank blankt blanka
adjektiv
1 som har ren, slät och glansig yta ofta på grund av polering el. nötning
MOTSATS 2matt 2 JFR glansig
feberblank; stålblank
en grann uniform med blanka knappar; sjön låg blank som en spegel; glänsande blanka parkett­golv
dra blankt blotta vapenden hetsige musketören drog blankt vid minsta för­olämpning
(strida med) blanka vapen se vapen
belagt sedan 1420–50 (S[anct] Patriks-Sagan); fornsvenska blanker; av lågtyska, tyska blank 'vit; glänsande'; jfr ur­sprung till 2black!!, blinka, blänka
2 som saknar text om något som normalt har text
JFR oskriven 2
en blank röst­sedel; hon tvingades lämna in en blank skrivning; på grund av censuren kom många tidningar ut med blanka sidor och spalter
rösta blankt se rösta
belagt sedan 1662
3 var­dagligt otvetydig som förstärknings­ord
ett blankt av­slag; ett blankt nej; jag ger blanka tusan i om hon kommer; neka blankt (adverbial); han struntar blankt i vad hon säger (adverbial)
○ äv. försvagat själv(a)
mitt på blanka för­middagen
○ äv. om game el. set i tennis (och liknande spel) som vinns utan förlust av poäng
blankgame
hon vann gamet blankt (adverbial)
○ äv. (i adverbiell an­vändning) vid tid­tagning i sport exakt
han har sprungit 100 meter på 10 blankt
belagt sedan ca 1810