publicerad: 2021
bunker
bunkern bunkrar
bunkr·ar
substantiv
1
starkt, täckt stridsvärn av betong eller jord för kulsprutor, kanoner, stridsledning m.m.
JFR
blockhus 1
en underjordisk bunker; bunkrar och skyttevärn från andra världskriget
○
äv.
starkt skyddsrum
belagt sedan 1941;
av engelska bunker med samma betydelse, äldst i bet. 'kista; låda, som tjänar som sittplats'
2
vanligen i sammansättn.
drivmedelsförråd på fartyg ursprungligen om kolbox
bunkerolja; kolbunker
○
numera vanligen om själva drivmedlen
belagt sedan 1911
3
sand- eller jordfylld fördjupning i golfbana avsedd som hinder
bunkerslag; sandbunker
hon tvingades slå sig in på greenen över en bunker
belagt sedan 1926