publicerad: 2021  
bunker bunkern bunkrar
bunkr·ar
substantiv
bunk´er
1 starkt, täckt stridsvärn av betong eller jord för kul­sprutor, kanoner, stridsledning m.m.
JFR blockhus 1
en under­jordisk bunker; bunkrar och skytte­värn från andra världs­kriget
○ äv. starkt skydds­rum
belagt sedan 1941; av engelska bunker med samma betydelse, äldst i bet. 'kista; låda, som tjänar som sitt­plats'
2 vanligen i sammansättn. driv­medels­förråd på far­tyg ur­sprungligen om kol­box
bunkerolja; kolbunker
○ nu­mera vanligen om själva driv­medlen
belagt sedan 1911
3 sand- eller jord­fylld fördjupning i golf­bana av­sedd som hinder
bunkerslag; sandbunker
hon tvingades slå sig in på greenen över en bunker
belagt sedan 1926