publicerad: 2021  
1buss bussen bussar
buss·en
substantiv
1 lång­sträckt, väg­gående motor­fordon med sitt- och stå­platser för ett större an­tal passagerare vanligen anv. för kollektiv­trafik el. turist­resor
JFR bil, spårvagn, trådbuss, 1tåg 2
bussbiljett; busshållplats; busslinje; matarbuss; turistbuss
(på/i) bussen
(i) bussen
(på) bussen
gå på bussen; ta bussen till jobbet; åk buss till Centralen och byt till spår­vagn där
○ äv. busslinje
buss 40 går till central­stationen
○ äv. om större privat- el. arbets­bil av liknande ut­seende
bokbuss; skolbuss; Volkswagenbuss
○ äv. (i sammansättn.) om buss­liknande tåg
rälsbuss
kasta någon under bussen offra någon (för egen vinnings skull)det verkar som om föreningen tänker kasta henne under bussen genom att ute­sluta henne för att visa på handlings­kraft
belagt sedan 1874
2 ålderdomligt (heder­värd) soldat eller sjö­man
sjöbuss
konungen hälsade på några bussar före slaget
belagt sedan 1697; av lågtyska burs, buss 'kamrat; gosse'; av medeltidslat. bur´sa 'penningpung; (gemensam) kassa'; jfr ur­sprung till 1börs
3 mest historiskt bit tugg­tobak i lagom portions­storlek
tuggbuss
han lade in en ny buss
belagt sedan 1745; jfr no. buss 'av­skuret stycke, stump'; av om­diskuterat urspr.; trol. besläktat med bösta
4 elektronisk komponent för över­föring av data i form av elektriska signaler
JFR usb
databuss
32-bitars buss; seriell buss
belagt sedan 1972
2buss ingen böjning
adjektiv
● var­dagligt, något ålderdomligt i vänskapligt förhållande
buss med någon några är buss
belagt sedan ca 1680; till 1buss 2