publicerad: 2021
dimpa
damp, dumpit el. dimpt, presens dimper
verb
●
ofta med partikelnner
falla tungt och överraskande
någon/något dimper (ner) (i/på något)
någon dimper (ner) (i något)
någon dimper (ner) (på något)
något dimper (ner) (i något)
något dimper (ner) (på något)
en tegelpanna damp ner alldeles framför honom; hon damp i vattnet
○
äv. bildligt
oväntat uppenbara sig
släktingarna damp ner på sommarstället
belagt sedan 1651;
ljudhärmande; jfr sv. dial. dumpa 'falla tungt; gå klumpigt'; jfr ursprung till
dumpa
dimpadimpande