publicerad: 2021  
dipol dipolen dipoler
di·pol·en
substantiv
di`pol
par av när­belägna, elektriska eller magnetiska laddningar, lika stora men med mot­satta tecken
äv. in­om radio- och tv-teknik antenn­enhet med korta och när­belägna symmetriskt matade ledare
dipolantenn
belagt sedan 1931; till grek. dis´ 'två­faldig' och pol