publicerad: 2021
disciplin
disciplinen discipliner
discipl·in·en
substantiv
1
knappast plur.
tillstånd (inom viss grupp) av strängt underordnande under vissa regler i sista hand upprätthållet med tvång
den järnhårda disciplinen i den preussiska armén; tränaren höll stenhård disciplin på laget
○
äv. något utvidgat
belagt sedan 1559;
av lat. discipli´na 'uppfostran; vetenskap'; nära besläktat med
discipel