publicerad: 2021  
duktig duktigt duktiga
dukt·ig
adjektiv
duk`tig
1 som har god förmåga i det av­seende som fram­går av samman­hanget
JFR 1bra 1
duktig (i något) duktig (på att+verb)
en duktig hant­verkare; hon är duktig i matte; han är en erkänt duktig före­läsare
○ sär­skilt med betoning på skötsamhet
JFR ambitiös
en duktig pojke; hon har all­tid varit en duktig flicka som tagit mycket an­svar
○ ibland spec. kraftig, frisk
en duktig krabat på 4 kg
belagt sedan 1686; av lågtyska duchtich med samma betydelse; nära besläktat med duga
2 som har betydande om­fattning både om positiva och negativa före­teelser
JFR kraftig 2
vara duktigt nervös (adverbial); var duktigt förbannad (adverbial); hon var duktigt trött (adverbial); efter ett fler­tal drinkar var han duktigt i hatten (adverbial)
belagt sedan 1706