publicerad: 2021  
kluster klustret, plural kluster, bestämd plural klustren
klustr·et
substantiv
klus´ter
1 grupp av nära­liggande toner som spelas ihop
i klustren smälter de individuella ton­höjderna samman till olik­färgade buller­strukturer
belagt sedan 1971; av engelska cluster 'klunga; grupp; kluster'
2 an­hopning av (vanligen) lika­dana atomer eller molekyler
○ äv. an­hopning av stjärnor
belagt sedan 1971
3 an­hopning av viss typ av språk­ljud särsk. konsonanter (i ett ord); ofta med tanke på uttalssvårigheter
konsonantkluster
belagt åtm. sedan 1960-talet
4 an­hopning av personer som på något sätt kan an­ses höra ihop
klustersmitta
ett kluster av individer
○ äv. all­männare; abstrakt el. konkret
byggnadskluster; kundkluster; kunskapskluster; maktkluster
○ spec. äv. an­samling av före­tag som på ett fruktbart sätt kompletterar var­andra
företagskluster
ett kluster in­om medicin­teknik
belagt sedan 1998