publicerad: 2021  
fastna fastnade fastnat
verb
fas`tna
● hamna i ett läge som man bara med svårighet kan flytta sig från
någon/något fastnar (på någon/något)
någon fastnar (på någon)
någon fastnar (på något)
något fastnar (på någon)
något fastnar (på något)
någon/något fastnar (någonstans)
någon fastnar (någonstans)
något fastnar (någonstans)
bilen fastnade i en snö­driva; löven fastnade i springorna
○ äv. bildligt, spec. om något som länge stannar kvar
blicken fastnade på ett plakat; melodin fastnar i minnet
○ spec. äv. om att uppe­hålla sig (för) länge vid något
någon fastnar (i något)
han fastnar lätt i detaljer
○ spec. äv. tycka om och slutligen bestämma sig för något
någon fastnar (för/vid något)
någon fastnar (för något)
någon fastnar (vid något)
hon fastnade för det senare förslaget; en bil som många fastnat för
○ sär­skilt om att bli kär
någon fastnar för någon
det märktes att de hade fastnat för var­andra
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Westmanna-Lagen); fornsvenska fastna; till 2fast!!
fastnafastnande