publicerad: 2021
1fräta
frätte frätt, presens fräter
verb
●
(kemiskt) angripa och upplösa särsk. så som syror angriper metaller
fräthål; frätsår
fräta (på något/någon)
fräta (på någon)
fräta (på något)
fräta (bort/sönder) något
fräta (bort) något
fräta (sönder) något
svavelsyrans frätande inverkan på oädla metaller
○
ibland med tonvikt på resultatet
ofta med partikel, särskiltbort, sönder
luften var så svavelmättad att den kunde fräta hål på täckjackor; magsyran kan fräta sönder magsäcksväggen
○
äv. bildligt
ständigt plåga någons psyke
oron fräter på henne; frätande sarkasmer
frätafrätande, frätning
2fräta
frätan frätor
frät·an
substantiv
●
skada som uppkommit genom frätning
belagt sedan 1901;
se ursprung till
1fräta!!