publicerad: 2021  
tävling tävlingen tävlingar
tävl·ing·en
substantiv
tä`vling
● sär­skilt an­ordnad begivenhet var­vid flera personer (eller lag) mäter sin förmåga för att fast­ställa vem som är bäst och näst bäst etc. i något av­seende
JFR tävlan
tävlingsbestämmelse; tävlingsledare; fototävling; frågetävling; pristävling; simtävling
en tävling (med någon/något) (i/om något)
en tävling (med någon) (i något)
en tävling (med någon) (om något)
en tävling (med något) (i något)
en tävling (med något) (om något)
en tävling (mellan några) (i/om något)
en tävling (mellan några) (i något)
en tävling (mellan några) (om något)
ut­lysa en tävling; ställa upp i en tävling; vinna en tävling; segra i en tävling; europa­mästerskapet var årets viktigaste tävling; en tävling i nutids­orientering
○ äv. om mer till­fällig konkurrens
det ut­bröt en tävling mellan barnen om vem som kunde flest ord
○ äv. med ton­vikt på själva verksamheten det att tävla
mindre tävling och mer sam­verkan i skolan
○ i sammansättn. ibland äv. med bi­betydelse av skicklighet eller dylikt
tävlingsförare
en klass för tävlings­löpare och en för motionärer
belagt sedan 1723