publicerad: 2021  
fruktan bestämd form fruktan, utrum
frukt·an
substantiv
fruk`tan
1 permanent känsla av stark oro vanligen för någon förväntad negativ ut­veckling
SE frukta 1 JFR farhåga, 1fasa, rädsla, skräck, ångest
fruktan (för någon/något/att+verb/sats)
fruktan (för någon)
fruktan (för något)
fruktan (för sats)
fruktan (för att+verb)
känna fruktan; in­jaga fruktan i någon; pendla mellan hopp och fruktan; människors fruktan för terror­attacker
belagt sedan 1495 (tal hållet av Sten Sture till ärkebiskop Jakob Ulfsson (Handlingar rörande Skandinaviens Historia)); fornsvenska fruktan
2 något ålderdomligt vördnad särsk. för Gud (el. överhet)
gudsfruktan
fruktan (för någon)
belagt sedan början av 1500-talet Ett forn-svenskt legendarium