publicerad: 2021  
gardera garderade garderat
verb
garde´ra
● ofta refl. el. perfekt particip vid­ta åt­gärder för att skydda någon/något mot obehagligheter
JFR säkra 3
någon garderar någon/något (med/mot något)
någon garderar någon (med något)
någon garderar någon (mot något)
någon garderar något (med något)
någon garderar något (mot något)
hon försökte gardera sig mot inflationen genom kloka penningplaceringar; han glömde att gardera an­siktet och blev träffad av en rak höger
○ spec. vid tippning
gardera med kryss, grund­tips etta
○ spec. äv. i vissa spel, t.ex. schack hindra mot­ståndaren från att slå (undan)
hon garderade löparen med en bonde
belagt sedan 1693; av franska garder 'skydda; bevara'; besläktat med vårda
garderagardering