publicerad: 2021  
gitta gitte gittat, presens gitter
verb
gitt`a
● ha till­räckligt med energi för att ut­föra viss handling
JFR idas, orka
någon gitter ((att+)verb)
det ringde i telefonen men hon gitte inte svara
belagt sedan 1635 i sin nuv. bet.; jfr fornsvenska gita 'lyckas; kunna'; gemensamt germanskt ord, urspr. 'gripa; få tag i'; jfr ur­sprung till förgäta, gissa, gåta
gittagittande