publicerad: 2021
gnaga
gnagde gnagt, presens gnager
verb
●
äta genom slitande och skavande rörelser med tänderna särsk. med avseende på kött som sitter fast vid ben
gnaga (på någon/något)
gnaga (på någon)
gnaga (på något)
hunden låg och gnagde på ett ben
○
äv. mer abstrakt
en gnagande oro för framtiden; minnet av fiaskot låg och gnagde
belagt sedan ca 1385 (Klosterläsning);
fornsvenska gnagha; gemensamt germanskt ord, trol. ljudhärmande; jfr ursprung till
nagga
gnagagnagande, gnagning, gnag