publicerad: 2021  
gruva sig gruvade gruvat
verb
gru`va sig
● oroa sig och känna sig olustig vid tanken på något man måste göra eller dylikt
någon gruvar sig (för/över något/att+verb/sats)
någon gruvar sig (för något)
någon gruvar sig (för sats)
någon gruvar sig (för att+verb)
någon gruvar sig (över något)
någon gruvar sig (över sats)
någon gruvar sig (över att+verb)
han gruvade sig in­för provet; hon gruvade sig för att träffa sin blivande svär­mor
belagt sedan början av 1500-talet (Sagan om Didrik af Bern); fornsvenska gruva sik; av lågtyska gruwen 'rysa; frukta'; av ovisst urspr.
gruva siggruvande