publicerad: 2021  
hala halade halat
verb
ha`la
● sär­skilt sjö­fart ibland med partikel, sär­skiltfram, ner, upp dra till sig del efter del av rep, tåg eller dylikt, ofta för att ta in före­mål som är fäst vid det
JFR hissa 1
någon halar (fram/ner/upp) något
någon halar (fram) något
någon halar (ner) något
någon halar (upp) något
hala brassarna; hala linan styv
○ äv. med av­seende på före­målet
hala (ner) flaggan
○ äv. ut­vidgat
han halade fram en näs­duk
belagt sedan 1765; av lågtyska, nederländska halen med samma betydelse; av ovisst urspr.; jfr ur­sprung till förhala, överhalning
halahalande, halning