publicerad: 2021  
kadens kadensen kadenser
kad·ens·en
substantiv
[-en´s] el. [-aŋ´s]
1 harmonisk av­slutning av musik­stycke enl. vissa regler
JFR slutfall
halvkadens; helkadens
bedräglig kadens
○ ibland bildligt om av­slutningar i all­mänhet
belagt sedan 1739; av franska cadence, ita. cadenza med samma betydelse, eg. 'fall'; till lat. cad´ere 'falla'; jfr ur­sprung till chans, kadaver, kaskad
2 improvisation som skjuts in mot slutet av (del av) musik­stycke ur­sprungligen för att ge solisten till­fälle att visa sin skicklighet
solokadens
kadensen i första satsen av Beethovens violin­konsert
belagt sedan 1788