publicerad: 2021  
instämma instämde instämt, presens instämmer
verb
in`stämma
1 äv. lös förbindelse, se stämma in ut­trycka samma åsikt som någon annan
någon instämmer (med någon) (i något/sats)
någon instämmer (med någon) (i något)
någon instämmer (med någon) (i sats)
han in­stämde med den före­gående talaren
○ äv. an­sluta sig till viss åsikt eller dylikt
hon in­stämde i berömmet
belagt sedan 1660; till 1stämma 1; jfr fornsvenska instämna 'in­kalla'
2 låta kalla in­för rätta eller dylikt
instämning
någon instämmer någon (som någon)
hon in­stämdes som vittne
belagt sedan 1603; till 2stämma 4
instämmainstämmande