publicerad: 2021  
intellekt intellektet, plural intellekt, bestämd plural intellekten
intel·lekt·et
substantiv
intellek´t
● samman­fattningen av själsliga egenskaper som är in­riktade på systematiskt tänkande och analys ibland med ton­vikt på själva förmågan till el. intresset för tänkande och analys
JFR förnuft, förstånd 1, intelligens
hennes kniv­skarpa intellekt; hans klara och sakliga intellekt; boken appellerar så­väl till fantasin som till intellektet
○ ibland upp­fattat som själv­ständigt verkande kraft
allt­för fantastiskt för att intellektet ska fatta det
○ äv. om person med ut­präglad tanke- och analys­förmåga
han är ett skarpt intellekt
belagt sedan 1871; av lat. intellec´tus med samma betydelse, till intellig´ere 'märka; förnimma; in­se'