publicerad: 2021  
intelligens intelligensen intelligenser
intel·lig·ens·en
substantiv
[-gen´s]
● förmåga till tänkande och analys
JFR begåvning 1, djupsinne, intellekt, skarpsinne
hög intelligens; låg intelligens; kniv­skarp intelligens; ett svårt problem som det krävs intelligens för att lösa; flit och nog­grannhet kan vara viktigare än intelligens
○ spec. om denna förmåga upp­fattad som en mätbar egenskap
intelligensmätning; intelligensnivå; normalintelligens
intelligens är det som mäts med intelligens­test
○ äv. erkänt begåvad person
landets främsta intelligenser möttes
○ spec. äv. med av­seende på datorprogram och robotar
maskinintelligens
artificiell intelligens
emotionell intelligens förkortning EQ förmåga att känna och visa in­levelse, entusiasm m.m.en person kan träna upp sin emotionella intelligens genom till exempel konflikt­hantering
belagt sedan 1840; av lat. intelligen´tia 'förstånd; fattnings­förmåga'; jfr ur­sprung till intellekt