SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 jäkel jäkeln jäklar jäkl·ar substantiv jä`kel ● vardagligt jävel försvagat, ibland uppskattande han är en jäkel på armbrytning; vilken liten jäkel!; inte en jäkel ville hjälpa mig! belagt sedan 1508 (brev från biskop Hemming Gadd i Linköping till Svante Nilsson (Styffe)); fornsvenska dyäkel; förskönande ombildn. av djävul SO Alfabetisk lista jägarhatt subst. jägarhorn subst. jägarliv (jägare) jägarvila subst. jägmästare subst. jäkel subst. jäkelskap subst. jäkelskap (-skap) jäkla adj. jäklar interjektion jäklas verb Till alla ordböcker