SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 kackel kacklet kackl·et substantiv kack´el ● ljud från hönsfåglar och gäss JFR snatter kackel (om någon/något/att+verb/sats) kackel (om någon) kackel (om något) kackel (om sats) kackel (om att+verb) ○ äv. bildligt pladder det var ett förskräckligt kackel i klassrummet belagt sedan 1749; 1650 om människor; till kackla SO Alfabetisk lista kabuki subst. kabyss subst. kabysspojke (kabyss) kacka verb kackalorum subst. kackel subst. kackerlacka subst. kackla verb kadaver subst. kadaverdisciplin subst. kadaverdisciplin (disciplin) Till alla ordböcker