SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 kinin kininet kin·in·et substantiv kini´n ● en av kinabarkens alkaloider anv. i läkemedel, med bl.a. febernedsättande verkan, och som bittert smakämne, t.ex. i tonic kinindos hon fick kinin mot malarian belagt sedan 1834; till Kina SO Alfabetisk lista kinestetisk adj. kinetik subst. kinetisk adj. king-size adj. king-sizeformat (king-size) kinin subst. kinindos (kinin) 1kink subst. 2kink subst. kinka verb kinka sig verb Till alla ordböcker