publicerad: 2021  
kränga sig krängde krängt, presens kränger
verb
kräng`a sig
● vanligen med partikel som an­ger rörelseriktning, t.ex.igenom, ut förflytta sig med vickande rörelser genom eller från något
kränga sig (igenom något) kränga sig (ut) (ur något)
han krängde sig igenom taggtrådsstängslet; hon krängde sig ur hans grepp
belagt sedan 1882
kränga sigkrängande, krängning