publicerad: 2021  
kratsa kratsade kratsat
verb
krat`sa
● ibland med partikel, sär­skiltbort, ur av­lägsna grövre smuts från något, ofta med hjälp av smalt verk­tyg
kratsa (bort/ur) något (med något)
kratsa (bort) något (med något)
kratsa (ur) något (med något)
kratsa något (någonstans)
kratsa hovarna på hästen; kratsa ur pipan och stoppa den på nytt
○ äv. med av­seende på smutsen
han kratsade bort det svarta under naglarna med fäll­kniven
belagt sedan 1614 i bet. 'riva med fingrarna'; av lågtyska kratsen eller tyska kratzen med samma betydelse; nära besläktat med 1kratta 1; jfr ur­sprung till gratäng
kratsakratsande, kratsning