publicerad: 2021  
1tåga tågade tågat
verb
`ga
ofta med partikel som an­ger rörelseriktning, sär­skiltin, ut marschera i tåg
någon tågar (in/ut) (någonstans)
någon tågar (in) (någonstans)
någon tågar (ut) (någonstans)
trupperna tågade in i staden; soldaterna tågade ut ur staden
spec. i sam­band med demonstration
han hade all­tid tågat på första maj; tusen­tals människor tågade mot ned­läggningen av sjuk­huset
äv. försvagat gå hög­tidligt
de höga gästerna tågade in i festsalen
äv. ytterligare försvagat
han kom tågande med sin väska
belagt sedan ca 1585
tågatågande, 1tåg
2tåga tågan tågor
tåg·an
substantiv
`ga
seg (växt)fiber
lintåga
äv. bildligt i vissa ut­tryck kraft, ut­hållighet
det är ingen tåga i pojken
belagt sedan ca 1520 (Peder Månssons Skrifter på svenska); fornsvenska tagha; till 2tåg!!