publicerad: 2021  
märke märket märken
märk·et
substantiv
mär`ke
1 tecken som an­vänds för ur­skiljning och identifiering av något; så­väl om naturliga som konst­gjorda tecken
SE märka 1
bomärke; gränsmärke; riktmärke; sjömärke
ett märke för högsta vatten­stånd; för in­seglingen tar man fästningen som märke; han satte sitt märke på boskapen
○ spec. om litet, brick­liknande före­mål som bärs för att visa grupp­tillhörighet eller dylikt
simborgarmärke
han hade idrotts­klubbens märke i slipsen
○ äv. yttersta del av pistillen i blommor där pollenkorn kan fastna och gro
frukt­ämne, stift och märke
○ äv. före­bådande tecken
om inte gamla märken slår fel får vi en kall vinter
lägga märke till någon/något observera någon/någothon smög in i föreläsningssalen utan att någon lade märke till henne; flera av grannarna hade lagt märke till konstiga ljud från tvätt­stugan
belagt sedan 1000-talet (runsten, t.ex. Enköpings-Näs, Uppland); vanligen runform merki, fornsvenska märke, till mark 'märke; tecken'; jfr ur­sprung till 1mark!!, 2mark!!, märka
2 spår av fysisk på­verkan vanligen av ovarsam behandling; vanligen relativt väl av­gränsat
JFR 1hack 1, hugg 1, jack 1, 1repa 1, 2rispa
blåmärke
bilen hade märken av många törnar i Paris­trafiken; hennes skor gjorde fula märken i parketten
belagt sedan senare hälften av 1300-talet Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)
3 typ av vara som säljs under enhetlig beteckning vanligen om alla varor av viss kategori som till­verkas av samma före­tag eller dylikt
märkesunderkläder; bilmärke; skidmärke; skivmärke; varumärke
europeiska märken har det svårt på den amerikanska marknaden
○ spec. om (finare) vinsorter
alla de gamla märkena med fin bouquet
○ äv. bildligt om före­teelse som förknippas med bestämd person, situation eller dylikt
välfärdspolitik av svenskt märke
○ äv. signatur (för journalist)
han skrev under märket Onkel H.
belagt sedan 1895