publicerad: 2021  
essens essensen essenser
ess·ens·en
substantiv
[-en´s] el. [-aŋ´s]
1 knappast plur. det som ut­gör kärn­punkten i något (abstrakt)
essensen (av något/sats)
essensen (av något)
essensen (av sats)
det är själva essensen av staden han vill komma åt i sina målningar
belagt sedan 1872; av franska essence med samma betydelse; av lat. essen´tia 'väsen; väsentliga bestånds­delar', till ess´e '(att) vara'; jfr ur­sprung till absens, kvintessens
2 koncentrerad lösning av doft- eller smak­ämnen anv. bl.a. till smaksättning och vid parfym­till­verkning
JFR aromämne
fruktessens; liköressens; mandelessens; rosenessens; vaniljessens
○ äv. om doft, minne m.m.
näs­borrarna fylldes av sommarens alla essenser
belagt sedan 1729