publicerad: 2021  
okynne okynnet
o|­kynn·et
substantiv
o`kynne
● i vissa ut­tryck lust att ställa till besvär i onödan för att retas eller dylikt
JFR ofog
okynneskörning
mycken förstörelse sker av rent okynne
○ äv. försvagat, för att an­ge att något görs helt i onödan
okynnesanmälan; okynnesätning
belagt sedan mitten av 1400-talet (i sms.; (Konung Christoffers Landslag)) fornsvenska okynne 'olat; okynne'; till o- och kynne