publicerad: 2021  
olycka olyckan olyckor
o|­lyck·an
substantiv
o`lycka
1 plågsam eller sorglig händelse(utveckling) eller situation
JFR elände, missöde
(i) olycka (till någons) olycka
den kända bibliska berättelsen om den rike Job som drabbades av olycka
○ sär­skilt om plötslig händelse som med­för att någon skadas el. dör el. att något förstörs
JFR katastrof
olycksplats; olycksrisk; bilolycka; dödsolycka; fallolycka; singelolycka
en allvarlig olycka; en svår olycka; när som helst kan olyckan vara framme; olyckan in­träffade vid ett vägbygge; hit­tills har de varit förskonade från olyckor
○ äv. försvagat otrevlig händelse
det har hänt en olycka på det nyskurade golvet – katten har varit framme
○ äv. om beklaglig situation eller dylikt
det är en olycka att de båda har så hetsigt temperament; ingen kunde ana djupet av hans olycka
○ någon gång tänkt som personligt verkande kraft
olyckan ville att hotellet brann ner
råka i olycka något ålderdomligtbli gravid mot sin viljapredikanten varnade församlingens flickor för att råka i olycka
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)); fornsvenska olykka; till o- och 1lycka!!
2 var­dagligt person som (ofta oavsiktligt) orsakar problem
grannens tio­årige son var en olycka
○ äv. om icke-personlig före­teelse
kommunens skrytbygge blev en olycka för skatte­betalarna
belagt sedan 1740