publicerad: 2021  
tillfälle till­fället till­fällen
till|­fäll·et
substantiv
till`fälle
1 bestämd tid­punkt el. kortare tids­period
JFR 2gång 1
ansökningstillfälle; olyckstillfälle
(vid) ett tillfälle för tillfället
vid det till­fället bodde de i Härnösand; kostymen an­vänder han bara vid festliga till­fällen; som hon vid upp­repade till­fällen på­pekat ...
○ spec. för att an­ge situationen eller dylikt i nu­läget, med an­tydan om väntad förändring med prep.för
för till­fället har vi inte den varan inne
vid till­fälle vid lämplig tid­punkti fram­tiden: vid till­fälle kan du väl komma förbi med boken
belagt sedan 1634; fornsvenska tilfälle 'till­fälle; till­fällighet; händelse'; jfr ur­sprung till 2fälla!!
2 möjlighet att göra något spec. om att kunna göra något vid viss tid­punkt, med hän­syn till andra engagemang eller dylikt
tillfälle (till något/att+verb)
tillfälle (till något)
tillfälle (till att+verb)
tillfälle (att+verb)
ett ut­märkt till­fälle; ett ypperligt till­fälle; ta vara på till­fället; passa på till­fället; in­vänta det rätta till­fället; gripa till­fället i flykten; hon lät inte till­fället gå sig ur händerna; hon hade inte till­fälle att när­vara vid mötet
○ någon gång tänkt som personligt verkande kraft
till­fället gör tjuven
ta till­fället i akt passa påhan tog till­fället i akt och tackade alla som hade hjälpt till med festen
belagt sedan 1385 Klosterläsning