publicerad: 2021
rök
röken rökar
rök·en
substantiv
1
mängd (dispersion) av fasta partiklar som svävar i en gas
SE
1ryka
rök (från något)
svart, bolmande rök; röken stack i näsan; röken steg rakt upp från skorstenen; en tjock rök vällde ut ur den brinnande lägenheten; röken jagade bort myggen
gå upp i rök
1brinna uppnär de till slut fick elden under kontroll hade ett par hektar skog gått upp i rök
2försvinna utan att lämna några spårhan har inte hörts av på flera månader – det verkar som om han gått upp i rök; chansen till totalseger gick snabbt upp i rök efter hennes tröga start på säsongen
ingen rök utan eld
det ligger någon sanning i varje rykte
inte se röken av någon/något
inte se en skymt av någon/någothan har inte sett röken av sin syster på flera år
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Uplands-Lagen);
fornsvenska röker; gemensamt germanskt ord, besläktat med
1ryka
2
vardagligt
vanligen i sammansättn.
enstaka omgång tobaksrökning
JFR
2röka
rökpaus; rökrum; röksugen
ta sig en rök
belagt sedan 1734
3
dialektalt
sädesskyl
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Södermanna-Lagen);
fornsvenska röker; gemensamt germanskt ord med grundbet. 'hög; hop'; jfr ursprung till
rauk