publicerad: 2021  
bäck bäcken bäckar
bäck·en
substantiv
● smalt, rinnande vatten­drag ofta med tämligen snabbt lopp
JFR dike, rännil, 2å
bäckfåra; fjällbäck; jökelbäck; regnbäck; vårbäck
en liten klar och porlande bäck vattnade träd­gården; de fiskade öring i bäcken
många bäckar små (gör en stor å) av många små bi­drag blir till slut något värde­fulltmed ett mål­medvetet gnetande enligt principen många bäckar små minskade före­taget sin elförbrukning med hela 15 %
stämma i bäcken hindra eller stoppa något (obehagligt) i tidnär inflationen skenade iväg sökte man stämma i bäcken genom regleringar
belagt sedan 1222–30 (dombrev utfärdat av kung Erik Eriksson om rågångar i Västergötland (Svenskt Diplomatarium)); fornsvenska bäkker; gemensamt germanskt ord av om­diskuterat urspr.