publicerad: 2021  
reta retade retat
verb
re`ta
1 (försöka) få ur själslig jäm­vikt genom störande ord eller handlingar som ofta har formen av (när­gångna) skämt el. elakheter
någon retar någon (för något/sats)
någon retar någon (för något)
någon retar någon (för sats)
hon blev retad för sin dialekt; ny­komlingen blev retad av alla barnen i klassen
spec. i ett skämtsamt ut­tryck
jag tar den lila hatten – all­tid retar det någon
ofta om icke-levande före­teelse
det retade henne att hon inte blev till­frågad
reta gall­feber på någon se gallfeber
belagt sedan ca 1385 (Klosterläsning); fornsvenska reta 'upp­reta; locka'; gemensamt germanskt ord av om­diskuterat urspr.; ev. bildat till rita
2 vanligen i opersonlig konstruktion kännas irriterande
JFR gräma
det retar någonstans
det retade i halsen
belagt sedan 1704
3 ut­sätta (sinne) för stimulans som fram­kallar spontan reaktion; vanligen om före­teelse
retmedel; retning
någon/något retar något
någon retar något
något retar något
doften från köket retade hans gom
äv. bildligt med av­seende på känsla, intellekt etc. stimulera
i inledningskapitlet lyckas författaren reta läsarens ny­fiken­het
belagt sedan 1400–25 Heliga Birgittas uppenbarelser
retaretande