publicerad: 2021  
rubb rubbet
rubb·et
substantiv
● var­dagligt ofta bestämd form allt utan undan­tag
han tog med sig rubbet när han flyttade; hon satsade rubbet på out­sidern
rubb och stubb var­dagligtallt­ihopde annonserade ut sina möbler på inter­net och sålde rubb och stubb på ett par timmar
belagt sedan ca 1785 (idiomet rubb och stubb); (hela) rubben 1929; rubbet 1959; till sv. dial. rubb 'grässtubb från före­gående års slåtter'