publicerad: 2021  
ruelse ruelsen
ru·els·en
substantiv
ru`else
● något ålderdomligt ånger och samvets­kval
ruelse (över något/att+verb/sats)
ruelse (över något)
ruelse (över sats)
ruelse (över att+verb)
de plågades av ruelse över sina brott
belagt sedan 1430–50 (Flores och Blanzeflor); fornsvenska rugelse; ombildn. av lågtyska ruwenisse med samma betydelse, till ruwen 'ångra'; besläktat med 2rya!!