publicerad: 2021  
säng sängen sängar
säng·en
substantiv
1 av­lång möbel av kropps­längd som är av­sedd för sömn och vila vanligen inkluderande bädd­utrustning; vanligen för en el. två personer
JFR bädd 1
sängbord; sänggavel; sänglampa; barnsäng; dubbelsäng; spjälsäng; våningssäng
en mjuk säng; en hård säng; krypa ner i sängen; ligga i sängen; stiga upp ur sängen; bädda sängen
○ ofta med ton­vikt på det vilande till­ståndet
gå till sängs; stupa i säng av trötthet; det var sent när barnen kom i säng; hon fick all­tid frukost på sängen när hon fyllde år
○ ofta äv. med tanke på till­ståndet att ligga i sängen på grund av sjukdom vanligen i vissa sammansättn.
barnsäng; sjuksäng; sotsäng
han fick ligga till sängs i en månad efter olyckan
○ ofta äv. med tanke på sexuella aktiviteter var­dagligt
försöka få någon i säng; vara bra i sängen; han hoppar inte i säng med vem som helst
ta någon på sängen över­rumpla någonatt debatten om hans debut­roman blev så våldsam tog honom på sängen
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska säng, siang; nord. ord av om­diskuterat, ovisst urspr.
2 vanligen i sammansättn. av­gränsat, lång­smalt stycke jord för odling av växter
blomstersäng; bönsäng; sparrissäng; trädgårdssäng
belagt sedan ca 1520 Peder Månssons Skrifter på svenska