publicerad: 2021  
sikta siktade siktat
verb
sik`ta
1 rikta in vapen för att eventuellt försöka träffa någon/något
JFR 2måtta, syfta 1
siktpunkt
någon siktar (mot/på någon/något) (med något)
någon siktar (mot någon) (med något)
någon siktar (mot något) (med något)
någon siktar (på någon) (med något)
någon siktar (på något) (med något)
någon siktar (på att+verb)
han siktade mot benen på den flyende; hon siktade omsorgs­fullt och tryckte av; rånaren siktade på dem med pistolen
○ äv. bildligt ha som sitt mål
han siktar på att bli vd; hon är säker på att komma bland de sex bästa, men hon siktar nog högre; vi kan väl sikta på att träffas till helgen
sikta mot stjärnorna se stjärna
belagt sedan 1555; till 1sikt 1 eller sikte 1
2 sär­skilt sjö­fart få syn på något, på långt av­stånd
någon siktar något (någonstans)
fientliga skepp siktades utan­för syd­kusten; ut­kiken siktade land från mast­toppen
belagt sedan 1896
3 skilja av grövre korn eller klumpar ur (något) genom att låta det passera genom sikt
siktkvarn
någon siktar något
sikta mjölet; siktad kakao
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Hästläkedom i En Antecknares Samlingar); fornsvenska sikta; till 2sikt
siktasiktande, siktning
sikta in sig