publicerad: 2021  
upplösning upp­lösningen upp­lösningar
upp|­lös·ning·en
substantiv
upp`lösning
1 visst, inte förut­sägbart, resultat av att de drivande faktorerna (i visst förlopp) fått verka färdigt
en upplösning (av/på något)
en upplösning (av något)
en upplösning (något)
en dramatisk upp­lösning av affären; en lycklig upp­lösning på kapar­dramat
belagt sedan 1695
2 det att något försvinner genom att upp­lösas
upplösning (av något) (i något)
kemisk vittring inne­bär upp­lösning av mineral och berg­arter
ofta bildligt
moralisk upp­lösning; en familj stadd i upp­lösning; Sovjetunionens upp­lösning; hela hans värld var i upp­lösning
belagt sedan 1740 i bildlig bem.
3 optisk åter­givning av detaljer på bild­skärm, fotografisk bild m.m.
skärmupplösning
hög upp­lösning; låg upp­lösning; kameran har en upp­lösning på 4 mega­pixlar
belagt sedan 1925
4 över­gång från ett harmoniskt ofullständigt ackord till ett full­ständigt enl. harmoni­lärans krav
en upplösning (av något)
en upp­lösning av septima­ackordet i en ren oktav
belagt sedan 1864