publicerad: 2021
upplösning
upplösningen upplösningar
upp|lös·ning·en
substantiv
1
visst, inte förutsägbart, resultat av att de drivande faktorerna (i visst förlopp) fått verka färdigt
en upplösning (av/på något)
en upplösning (av något)
en upplösning (på något)
en dramatisk upplösning av affären; en lycklig upplösning på kapardramat
belagt sedan 1695
2
det att något försvinner genom att upplösas
SE
upplösa 2
upplösning (av något) (i något)
kemisk vittring innebär upplösning av mineral och bergarter
○
ofta bildligt
moralisk upplösning; en familj stadd i upplösning; Sovjetunionens upplösning; hela hans värld var i upplösning
belagt sedan 1740 i bildlig bem.
3
optisk återgivning av detaljer på bildskärm, fotografisk bild m.m.
skärmupplösning
hög upplösning; låg upplösning; kameran har en upplösning på 4 megapixlar
belagt sedan 1925
4
övergång från ett harmoniskt ofullständigt ackord till ett fullständigt enl. harmonilärans krav
en upplösning (av något)
en upplösning av septimaackordet i en ren oktav
belagt sedan 1864