publicerad: 2021
stoppa
stoppade stoppat
verb
[ståp`a] 
1
ibland med partikelnupp, utan större betydelseskillnad
förhindra genomförandet av någon verksamhet eller dylikt
stoppknapp
stoppa matchen; stoppa rättegången; stoppa leveranserna; hon försökte stoppa tidningsartikeln; stoppa (upp) anfallet
○
äv. med avseende på person, spec. i fråga om förflyttning
stoppsträcka
hon blev stoppad av polisen för fortkörning
○
äv. med avseende på maskin, naturlig process eller dylikt
stoppa motorn; stoppa blödningen
belagt sedan början av 1500-talet (Läke- och örte-böcker);
fornsvenska stoppa; av lågtyska stoppen och senare av engelska stop med samma betydelse; trol. besläktat med
stoppa 4 'fylla'
2
upphöra att fungera
SE
1stopp 1
något stoppar
motorn stoppade plötsligt
○
äv.
vardagligt
stanna
bilen stoppade framför porten
belagt sedan 1802
3
härda ut
någon stoppar för något
någon stoppar med något
han stoppar inte länge till för pressen
○
äv.
vardagligt
förslå om pengar m.m.
det stoppar inte med 1 000 kronor
belagt sedan 1778
4
fylla helt med mjukt innehåll
någon stoppar något
stoppa korv; en stol med stoppad sits
○
spec. med avseende på pipa
fylla med tobak
han stoppade omsorgsfullt pipan
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus));
fornsvenska stuppa, stoppa; av lågtyska stoppen med samma betydelse; trol. av lat. stuppa´re 'stoppa med blånor'
5
laga (hål i strumpa m.m.) genom att sy
stoppgarn
någon stoppar något
stoppa strumpor; stoppa raggsockor
belagt sedan 1669;
se ursprung till
stoppa 4
6
ibland med partikel som anger rörelseriktning, t.ex.in, ner, undan
placera något i något
JFR
2sticka 2
stoppa händerna i byxfickorna; stoppa brevet i brevlådan; stoppa in ett mynt i automaten; stoppa ner glasögonen i fickan
○
äv.
placera på viss plats
stoppa barnen i säng; stoppa undan kniven
belagt sedan mitten eller senare hälften av 1400-talet (Läke- och örte-böcker);
se ursprung till
stoppa 4
stoppastoppande, stoppning
