publicerad: 2021  
krona kronan kronor
substantiv
kro`na
1 rikt ut­smyckad, (ungefär) ring­formad huvud­prydnad av (ädel)metall, som an­vänds som symbol för höghet och värdighet främst för kung el. drottning; vanligen ut­smyckad med spetsar, ädel­stenar och dylikt
kejsarkrona; kungakrona
○ äv. något ut­vidgat
martyrkrona; törnekrona
○ äv. om liknande huvud­prydnad med annan ut­märkande funktion
brudkrona; luciakrona
○ äv. om före­teelse med liknande form
JFR krona 3
kronmutter; strålkrona
○ äv. om mot­svarande bild, vanligen anv. som symbol
kronmärke
○ äv. bildligt om något mycket fint
hon är en krona bland kvinnor
juvelen i kronan se juvel
kronan på verket det bästa och av­slutandeav alla tåg­resor hon gjorde blev sträckan med Orientexpressen kronan på verket
skapelsens krona ofta ironisktmänniskanibl. spec. om mannen: skapelsens krona an­ser sig ofta härska över jorden och alla dess varelser
tre kronor ett centralt element i form av tre (kunga)kronor i det svenska riks­vapnet ○ äv. (med initial versal) som namn på det svenska ishockey­landslagethan fick chansen att spela för Tre kronor i VM
belagt sedan ca 1300 (runristad ljuskrona i kyrka, Väte, Gotland (Sveriges runinskrifter)); runform krunnu (ack.), fornsvenska krona, kruna 'krans; krona; tonsur'; via lågtyska, lat. av grek. koro´ne 'krans; ring'; jfr ur­sprung till korona, krön, kröna
2 sär­skilt i historiskt samman­hang vanligen i bestämd form el. i sammansättn. stats­makten (i monarki)
kronojord; kronopark
den svenska kronan; den brittiska kronan
belagt sedan förra hälften av 1300-talet Uplands-Lagen
3 överst belägen, väl synlig (ofta förgrenad) del av något särsk. träd
kronblad; kronhjort; blomkrona; trädkrona; älgkrona
barnen satt högt uppe i trädets krona; ett hjort­huvud med taggig krona
○ äv. bildligt viktig, yttersta del av något
borrkrona; jacketkrona
belagt sedan 1674
4 för­kortaskr mynt­enheten i Sverige
JFR bagare 2, bagis
kronor och ören; devalvera kronan; kronan stärktes; kronan försvagades
○ äv. om mynt­enheten i bl.a. Dan­mark, Norge och Is­land
under året blev den norska kronan allt starkare gent­emot den svenska
○ äv. mer konkret, sär­skilt om mynt värt en krona
enkrona; femkrona
han hittade en krona i fickan; jag har inte en enda krona i plån­boken
kasta krona och/eller klave singla slantvi får kasta krona eller klave om saken
vända på var­enda krona vara försiktig med ut­gifternahan måste vända på var­enda krona för att kunna betala räkningarna
belagt sedan 1872