publicerad: 2021  
testamente testamentet testamenten
testa·ment·et
substantiv
[-men´-] el. [-men`-]
1 (skriftligt) förordnande om hur en persons egendom ska fördelas efter personens död upp­rättat av personen i fråga
JFR testator
testamentsexekutor
skriva testamente; upp­rätta ett testamente; bevittna ett testamente; klandra ett testamente
hon skrev om testamentet när hon fick kännedom om släktingarnas intriger
○ äv. bildligt sista åsikts­yttring (i livet), som man vill att efter­världen ska begrunda
hans politiska testamente
bevaka ett testamente juridikan­mäla sin rätt i fråga om ett testamente
in­bördes testamente gemensamt testamente för två eller flera personer, till för­mån för de efter­levandeupp­rättat t.ex. av äkta makar: de har upp­rättat ett in­bördes testamente där allt ut­om lag­lotten till­faller den efter­levande sam­bon
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Uplands-Lagen); fornsvenska testament; av lat. testamen´tum med samma betydelse, till testa´ri 'vittna; bevittna', till te´stis 'vittne'; jfr ur­sprung till attestera, protest, testimonium
2 en­dera av Bibelns två huvud­avdelningar
Gamla testamentet; Nya testamentet
belagt sedan 1430–50 Fem Mose böcker