publicerad: 2021
tillerkänna
tillerkände tillerkänt, presens tillerkänner
verb
●
förklara som rättmätig innehavare av något konkret el. abstrakt värde; genom domslut el. mer informellt
JFR
tilldöma
någon tillerkänner någon/något något
någon tillerkänner någon något
någon tillerkänner något något
han tillerkändes ett mindre bidrag; hon tillerkändes segern
○
äv. bildligt
förklara som bärare av (den goda) egenskapen som framgår av sammanhanget
boken kan inte tillerkännas vetenskapligt värde; man måste tillerkänna dem ett visst mod
belagt sedan ca 1595
tillerkännatillerkännande