publicerad: 2021
tomte
tomten tomtar
tomt·en
substantiv
[tåm`-] 
1
jultomte
klä ut sig till tomte; barnen trodde inte på tomten längre
belagt sedan 1872;
kortform av
tomtebisse m.fl.; bildn. till
tomt
2
ett väsen i nordisk folktro som troddes hålla till på bondgårdar och där sörja för folkets trevnad och välgång
○
äv. bildligt om småpysslig och omtänksam person
i sammansättn.
○
ibland äv. i klandrande uttryck
vardagligt
din tomte, har du klantat till det nu igen!
ha tomtar på loftet
vardagligtvara dum eller tokigjag tar inte så allvarligt på hans synpunkt eftersom han verkar ha tomtar på loftet
belagt sedan 1781
Snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken. Viktor Rydberg, Tomten (i Dikter, 1882)
Endast tomten är vaken. Viktor Rydberg, Tomten (i Dikter, 1882)
