publicerad: 2021  
tvungen tvunget tvungna
tvung·en
adjektiv
tvung`en
1 endast predikativt som av yttre om­ständigheter tvingas till visst handlande eller dylikt; vanligen inte på grund av mänskligt tvång
JFR nödd
tvungen (till något/att+verb)
tvungen (till något)
tvungen (till att+verb)
tvungen (att+verb)
han blev tvungen att resa, för hans fru var sjuk; hon var så illa tvungen att betala
belagt sedan 1562; till tvinga
2 fram­tvingad (av yttre om­ständigheter)
JFR nödvändig
en tvungen åt­gärd
○ spec. i opersonliga konstruktioner något var­dagligt
det är tvunget att variera sig lite
○ ofta i adverbiell an­vändning något var­dagligt nöd­vändigtvis, absolut
han ville tvunget låna bilen
belagt sedan 1728
3 som gör ett onaturligt och an­strängt in­tryck
MOTSATS otvungen
stämningen var tvungen; hon log tvunget (adverbial)
belagt sedan 1721