publicerad: 2021  
undervisa undervisade undervisat
verb
un`dervisa
● förmedla kunskaper eller färdigheter till någon; vanligen muntligt och i organiserad form; mest till grupp av personer
JFR 2lära 1, utbilda 1
någon undervisar (någon) (i/om något/att+verb/sats)
någon undervisar (någon) (i något)
någon undervisar (någon) (i sats)
någon undervisar (någon) (i att+verb)
någon undervisar (någon) (om något)
någon undervisar (någon) (om sats)
någon undervisar (någon) (om att+verb)
han under­visar eleverna i engelska och franska; hon under­visar 20 timmar i veckan
○ äv. för att an­ge bestämd, mästrande ton eller dylikt vanligen presens particip
han talade i under­visande ton
belagt sedan 1451–52 (Vadstena Kloster-Reglor); fornsvenska undirvisa 'på­visa; med­dela; hand­leda; under­visa'; av lågtyska underwisen med samma betydelse, urspr. 'under­visa genom växelsamtal', till under 'emellan'
undervisaundervisande, undervisning